Musik värd att höra

Måns Zelmerlöv - Hope and Glory acoustic version

The All America Rejects - Gives you hell

Justin Timberlake - Dead and gone

Boom Boom Pow - Black Eyed Peace

24 April, Jag trodde vi skulle dö!

Det började med att vi kom till flygplatsen och satte oss i planet som skulle gå från Miami till Atlanta. Men när vi precis kommer ut på flygbanan och precis ska köra ut för lyftning, säger dom att bromsarna inrte funkade eller något sånt. Så vi åkte tillbaka till gaten för dom skulle kolla det. Dom trodde att det skulle gå och fixa lite snabbt så vi satt kvar. Det visade sig att det inte fick att fixa snabbt, så efter en timma gick vi ut från det planet och försökte få standby biljetter till nästa plan till Atlanta. Som tur var så lyckade vi få det. Problemet var att vi inte fick sitta bredvid varandra. Jag satt i fram, mamma i mitte och Lovisa i bak. Hon satt visserligen med Lindhs men ändå. Jag har då turen att hamna bredvid en tant som trodde att planet skulle sturta var och varannan minut. Inte bra eftersom jag inte gillade att flyga. Så hon satt där och bad: " Pray". När vi väl kommer till Atlanta är det så dåligt väder så det går inte att landa. Så vi cirklar runt Atlanta ett bra tag tills dom kommer på att det inte går att landa eftersom blixten har träffat kontroltornet och landningsbanorna var släckta. Så då fick vi åka till Columbia som jag har fattat det ligger i en anna stat. Väl där var det så mycket plan som hade landat så det fanns inga gater så vi fick sitta i planet och vänta på att vädret blev bättre i Atlanta. Och eftersom detta bara var ett flygplan som inte skulle ta mer än en och en halv timme hade dom ju ingen mat så jag käka godis för att hålla mig mätt. Sen åkte vi iväg till Atlanta igen. Denna gången gick det ganska bra. Fast det slog ner blixtar precis bredvid planet. Och jag hade forfarande tanten brevid mig som inte var särskillt lugnande. Vi fick köra runt i cirklar igen eftersom det var så många som skulle landa. Sen får vi stå i en lång kö med flygplanet och sen kommer vi inte och då har ju såklart flyget till Svergi redan gått. Då får vi stå i en jättelång kö för att få hotellrum. Så vi chekade in på Hilton hotel i Atlanta klocka halv 5 på morgonen. Lite kul att Lindhs behövde vara ute ur rummet 4 timmar senare. Sen nästa dag åte vi planet hem till Sverige och det gick jätte bra. MEn det var himla tråkigt att komma hem. Resan från Miami Till Atlanta skull ha tagit en och en halv timme. Nu tog den minst sex timmar!
Hello Sweden
ebba